Värmlandsfår tillhör allmogefåren, några gamla svenska fårraser som varit nära utrotning men som nu bevaras i genbank. På Ladan har vi fyra tackor som heter Pella-Vita (kallas mest Pella), Krösa-Maja (kallas mest Maja), Hedvig och Luna. 

Pella, vårt vita får, är född 2018. Hon är den äldsta av våra tackor och har därför också råkat få ledarrollen i flocken, även om hon kanske inte direkt har en optimal ledarpersonlighet. Hon är nämligen i nästan alla lägen en riktig chillare som mest lever livet till fullo och gärna myser med oss människor. Hon förstår nog inte riktigt varför de yngre tjejerna ska hålla på att följa henne vart hon än går men har inte heller något emot det. En riktig myskompis för både sina ulliga vänner och oss människor. Men när det verkligen gäller, då går hon in i beskyddar-mode för sin flock. Pella är alltid först framme vid staketet när besökare kommer och vill klappa, och hinner någon av de andra före så knör hon sig gärna fram för att få första tjing på gos-chansen.

Maja, vårt vackra, mörka får, föddes hos oss våren 2022. Hon har en stark personlighet och har lite mer integritet än våra andra får. Ena dagen är hon sugen på massa gos medan hon andra dagar kan kolla på en som att man är galen när man erbjuder gos. Man kan inte hjälpa att fnissa när man ser hur speciell hon är med sin bestämdhet över vad hon för tillfället vill eller inte. Hon är ändå precis lika älskvärd alla dagar - vilket humör vår mörka skönhet än bjuder på.

Hedvig & Luna, våra två vit/bruna får, ser nästan ut som tvillingar för ett ovant öga men de är faktiskt halvsystrar. De föddes våren 2023 och har samma pappa men olika mammor. Till likhet har de sitt utseende och unga ålder men även de har sina egna personligheter. Hedvig är en riktig mysis och har fattat tjusningen att bli kliad bakom öronen medan Luna, precis som hennes mamma Ida (som numera lever livet på en annan gård), tidigare har varit lite mer reserverad. Med tiden har även Luna blivit mer tillgiven men fattar inte riktigt det där med att händer=kli bakom öronen men nosar gärna nyfiket på dessa knasiga grejer vi människor har till "klövar". Vilka olika personlighetsdrag upptäcker du om du står vid hagen och studerar dem en stund?

Vissa år får tackorna besök av en bagge på hösten. Då brukar lammen födas i april.

Värmlandsfår kan ha många olika färger och teckningar men det vanligaste är att de har någon nyans av brunt.

Får är av naturen lite lättskrämda, de kan reagera starkt på förändringar i miljön och nya situationer. Men när de är vana vid människor blir de också fruktansvärt keliga. Några av våra får är supergosiga oavsett vem som kommer, medan några är mer avvaktande med främlingar men gosiga med de som de känner. 

Får är väldigt bra på att känna igen både varandra och oss människor - de kan komma ihåg ett 20-tal ansikten utan ha träffats på flera år.

Fjällnära är en grupp inom fjällkorna som är helt fria från inblandning av moderna mjölkraser. Den fjällnära gruppen är akut utrotningshotad och idag finns endast ca 200 fjällnära kor kvar.

Lotta heter vår Fjällnära ko. Hon har bott hos oss sedan hon var ett år gammal, tidigare tillsammans med sin fjällnära-kompis Kajsa. Tyvärr förlorade vi nyligen vår älskade Kajsa men hon fick leva och vara älskad hos oss i hela 16 år - hela tre gånger så gammal som moderna mjölkkor brukar få bli! Lotta är väldigt pigg, busig och kry och det är inte många som kan tro att även hon är en ko-tant - i år blir hon nämligen hela 15 år gammal! Och vi hoppas att vi med all kärlek och omsorg vi ger henne kommer att få många fler, fina år tillsammans. En fjällnära ko brukar bli ca 15-20 år gammal vilket kan jämföras med att medellivslängden på en vanlig mjölkko i Sverige idag är ungefär 5 år.

Lotta tar det mesta med ro - som sig bör i hennes ålder. Men hon kan även busa till det ibland och springa ett varv i hagen eller gnugga huvudet i marken - det här ser man dem ofta göra på våren när de är glada över att vintern äntligen släpper taget. 

Fjällnära kor har överlevt i århundraden i hårda förhållanden, men det är nog inget som Lotta känner till. Hon är väldigt bekväm och om det regnar ser ni henne antagligen ligga inbäddad i hennes och Sagas vindskydd. Det bästa hon vet är att bli kliad och borstad. 

Lotta är världskänd från ett klipp som blev viralt där hon spelar fotboll.

Rödkulla

Saga heter vårt nyaste tillskott i kohagen, Lottas nya kompis, som är född sommaren 2023. Saga är av en annan gammal, svensk lantras än Lotta, och den heter Rödkulla. Våra två koraser räknas båda till så kallad "Svensk kullig boskap". Gemensamt för dessa raser är att de saknar horn och istället har en kulle på huvudet, så därför säger man att de är ”kulliga”.

Rödkullan är, precis som Fjällnära, en av våra få kvarvarande Svenska boskapslantraser som nästan är utrotade då de konkurrerats ut av moderna så kallade "produktionsdjur". Det första omnämnandet av rasen är från 1842 där man talar om blekröda kulliga kor i Västergötland. I början av 1900-talet var rödkullan fortfarande väldigt vanlig i mellersta och södra Sverige. Vid en inventering av rasen på 70-talet upptäcktes dock att Rödkullan var nära på utdöd då antalet hondjur då uppkom till endast runt 20 stycken totalt. På 80-talet påbörjades arbetet med att försöka restaurera rasen och detta pågår än idag. Rödkullan räknas fortfarande som en akut hotad ras och detta gör Saga inte bara viktig för oss, utan för hela sin ras överlevnad. Än kommer Saga inte få bli mamma på minst ett par år, men i framtiden hoppas vi att hon själv kommer kunna bidra till att föra sin ras vidare.

Saga ser kanske stor ut redan nu men hon är faktiskt fortfarande en kalv och hon kommer inte vara helt fullvuxen förrän hon är ungefär 2 år gammal. Rödkullor kan variera i storlek men förmodligen kommer hon att bli aningen högre än Lotta, men också lite nättare i kroppsformen. Saga är en modig och nyfiken tjej som från första stund älskat sin nya kompis och bonusmamma, Lotta. Det har gått precis så bra som vi drömde om när Jossan och Isabelle hämtade hem henne. Ingen besökare har nog missat hur fina Lotta och Saga är med varandra och hur nöjd, glad och nyfiken Saga är på världen här i sitt nya hem hos oss. Hon är fortfarande lite avvaktande mot oss människor då hon inte umgåtts så mycket med människor på nära håll tidigare i livet. Men i och med att vi, med alla våra djur, är noga med att bygga upp ett fint förtroende, byggt med positiv och belöningsbaserad hantering, så ger vi Saga den tid hon behöver för att bli trygg med oss. Vi får också stor hjälp i förtroendebyggandet av Lotta, som hjälper till att visa Saga att vi minsann är riktigt trevliga att umgås med - vem vill inte ha massa pussar, hals- och rumpkli och härlig massage?

Jämtgetter är en av tre hotade lantraser av get som bevarats i Sverige. Som namnet antyder kommer den här gruppen från jämtlandstrakten, det finns även Lappget från norr, och Göingegeten som hittats i Skåne. 

Getterna är nyfikna, påhittiga och lite speciella djur. De är överlevnadsspecialister som förr i tiden hade en viktig roll som hushållsdjur för fattiga familjer som inte hade råd med en ko. När lantbruket moderniserades fanns inte så stort behov av getter och idag hålls de oftast i egenskap av sällskapsdjur eller i bevarandesyfte. 

Getter har ett stort behov av sysselsättning och nya utmaningar. Får de inte det hittar de på egna äventyr - som att försöka ta sig igenom staket! 

Vi har idag tre jämt-tjejer som heter Linus-Ida (kallas mest Ida), Josefina och Smulan. Håller ni ögonen öppna så kikar det snart även ut små miniatyrer då tjejerna i höstas fick besök av en ståtlig bock, vid namn August, och hans kastrerade kompis, "Belse". En killing kommer att få bo kvar hos oss och de andra har redan nytt hem där de, när de är stora nog, kommer att få stanna kvar efter ett härligt sommarbete tillsammans med sina mammor.

Linus-Ida, vår viltbruna get, är född hos oss på Ladan 2018. Ida, som vi kallar henne, har en underbar personlighet. Hon är väldigt mild och otroligt snäll och mysig att umgås med. Men ute i hagen ser man ibland att hon har en liten "bock" bakom örat då hon gärna stångas mot eventuella fyrbenta grannar (just nu fåren, som bara förvånat tittar på henne) på andra sidan staketet, så som är vanligare för en bock att bete sig. Men mot oss människor är hon ändå alltid lika snäll och mysig.

Josefina, en av våra ljusa getter, är född 2019 och är halvsyster till Smulan. Det kan vara svårt att se skillnad på Josefina och Smulan om man inte känt dem länge, men en sak som skiljer dem åt är att Josefina har så kallade "klockor" hängandes under käken, vilket inte Smulan har. Josefina är otroligt kelig och är ofta snabbast fram för klappar och kli från besökare vid staketet. Hon är verkligen allas våran mys-get och någon snällare får man verkligen leta efter. En riktig pärla!

Smulan, vår andra ljusa get, är född 2019 och är halvsyster till Josefina. Smulan är en busig tjej med stark vilja. Även hon gillar att gosa men kanske inte riktigt på samma nivå som Josefina och Ida. Vissa dagar är hon på mer mys-humör än andra. Det är riktigt roligt att se hur hon alltid skuttar högst och mest av kompisarna när de får sina busiga glädjerus, speciellt när vårkänslorna satt igång. 

Våra två gosegrisar här på gården heter Rune och Jessica och båda är av rasen minigris, trots att det kanske kan vara svårt att tro när man ser vår stora kille Rune.

Minigrisar är framavlade av människor, till en början för att användas inom forkning eftersom grisar och människor har väldigt liknande inre organ. På 90-talet blev de väldigt populära som husdjur, tyvärr har det lett till en del oseriös avel och myter kring grisars skötsel och beteendebehov. 

Trots sin mindre storlek är minigrisarnas beteendebehov inte långt ifrån vildsvinens, de vill lägga många timmar varje dag på att söka föda och bygga bo. Något som kan bli problematiskt om man bor i lägenhet... 

Grisar är väldigt lätta och roliga att träna, de lär sig snabbt vad som lönar sig och kan tränas till alla möjliga beteenden. Vår förra gris Alma som var spruträdd lärde sig att ge en startsignal för när hon var beredd så att veterinären kunde ge sprutan på hennes villkor.

Holländsk kanin är inte en hotad svensk lantras, men de är väldigt trevliga kaniner för vår typ av verksamhet! De är ofta lugna, sociala och nyfikna vilket passar om man vill att de ska våga umgås med besökare. De har stående öron, kort päls och en naturlig avlång form på huvudet, det gör att de är mindre benägna att få genetiskt  orsakade hälsoproblem som många sällskapsraser drabbas av.

Våra kaniner heter Ninja och Yolandi. De har bott ihop sedan de var små så de är väldigt bra kompisar. Man ser dem ofta ligga tätt ihop och mysa och tvätta varandra. 

De börjar bli lite till åren för sin ras och det kan märkas genom att de vilar och har lite mer chill inställning till livet än förr. Vid kaninträffar kan detta också betyda att de vissa dagar är mer sociala, men andra dagar hellre vill vara ifred. Detta är något vi respekterar och vill de inte komma ut vid kaninträff kan ni istället få plocka lite kanin-gotta tillsammans med personalen som kaninerna kan få mumsa på i sitt hägn.