Värmlandsfår tillhör allmogefåren, några gamla svenska fårraser som varit nära utrotning men som nu bevaras i genbank. På Ladan har vi fyra tackor som heter Pella-Vita (kallas mest Pella), Krösa-Maja (kallas mest Maja), Hedvig och Luna.
Jämtgetter
Jämtgetter är en av tre hotade lantraser av get som bevarats i Sverige. Som namnet antyder kommer den här gruppen från jämtlandstrakten, det finns även Lappget från norr, och Göingegeten som hittats i Skåne.
Getterna är nyfikna, påhittiga och lite speciella djur. De är överlevnadsspecialister som förr i tiden hade en viktig roll som hushållsdjur för fattiga familjer som inte hade råd med en ko. När lantbruket moderniserades fanns inte så stort behov av getter och idag hålls de oftast i egenskap av sällskapsdjur eller i bevarandesyfte.
Getter har ett stort behov av sysselsättning och nya utmaningar. Får de inte det hittar de på egna äventyr - som att försöka ta sig igenom staket!
Minigris
Grisar är väldigt lätta och roliga att träna, de lär sig snabbt vad som lönar sig och kan tränas till alla möjliga beteenden.
Trots sin mindre storlek är minigrisarnas beteendebehov inte långt ifrån vildsvinens, de vill lägga många timmar varje dag på att söka föda och bygga bo. Något som kan bli problematiskt om man bor i lägenhet...
Holländsk kanin
Holländsk kanin är inte en hotad svensk lantras, men de är väldigt trevliga kaniner för vår typ av verksamhet! De är ofta lugna, sociala och nyfikna vilket passar om man vill att de ska våga umgås med besökare. De har stående öron, kort päls och en naturlig avlång form på huvudet, det gör att de är mindre benägna att få genetiskt orsakade hälsoproblem som många sällskapsraser drabbas av.
Våra kaniner heter Ninja och Yolandi. De har bott ihop sedan de var små så de är väldigt bra kompisar. Man ser dem ofta ligga tätt ihop och mysa och tvätta varandra.
Fjällnära fjällko och rödkulla
Båda raserna, är ett par av våra få kvarvarande Svenska boskapslantraser som nästan är utrotade då de konkurrerats ut av moderna så kallade "produktionsdjur". Det första omnämnandet av rasen är från 1842 där man talar om blekröda kulliga kor i Västergötland. I början av 1900-talet var rödkullan fortfarande väldigt vanlig i mellersta och södra Sverige.